apieceofmyheartonpaper

Jag går mig själv på nerverna snart.
Jag saknar närhet, jag saknar kärlek.
Men det känns som att jag inte kan låta någon komma för nära mig för då låser jag upp oss.
Då försvinner allt det där som jag kommer ihåg som bra.
Då är jag "otrogen" mot dig, fast det är över för länge sedan.
Det är något fel på mig.
Jag kan inte låt någon komma för nära inå mitt liv.
Just nu känns kärleken helt meningslös.
Jag kommer aldrig kunna släppa någon inpå livet igen?!
Jag kommer inte kunna lite på någon på en lång, lång tid.
Så känns det iaf just nu.
Fyfan.