Ensamheten..

Izabella Catharina Magnusson Eklund



Helt jävla meningslös.

Tommhetskänslan och ensamheten börjar komma tillbaka. 

Det känns som att jag är den enda kvar, den ända i hela världen.

Det känns som att jag står ensam kvar, som att jag är helt ensam.

Det är väl delvis sant.

Jag är ensam.  Jag är gjord för det, jag vet hur man klarar av det. 

Jag Kan hantera det.

Trodde jag.

Men nu känns allting så jävla tomt, som att allting är slut. 

Mitt liv är tommare nu än någonsin annars.

Jag är helt utmattad hela tiden, spelar ingen roll hur mycket jag än sover, jag är bara helt slut ändå.

Jag har ingen ork till någonting längre.

Jag orkar inte. 

Tommheten tar över..

När man har som roligast och som bäst, det är då den kommer tillbaka. Ensamheten och paniken.
Ångesten över att bli ensam igen.
Vetskapen av hur ont det egentligen gör att vara ensam, den vetenskapen tar livet av mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0