slutat skriva i denna blogg men detta kommer hit.
hejhej folket.
För det första så har betett mig som en jävla idiot ikväll, vet inte vad det är för fel.
Det har varit sjukt mycket på sista tiden och tillslut kom allt på samma gång.
Jag antar att det är sånt man får ta ><
För det andra så låg jag och kolla på film och kom helt plötsligt att tänka på mormor och morfar.
Min älskade morfar, min morfar.
Jag saknar honom något innerligt mycket.
Det är än idag svårt att inse att han är borta.
Jag kan verkligen inte förstå ibland.
Vissa nätter vaknar jag upp av att jag har gråtit, vissa nätter vaknar jag upp med en extremt stark känslan av att du fortfarande är kvar.
Vissa nätter känns det som att du sitter på sängkanten och vakar över mig.
Men vissa nätter, som den här är allting tomt.
Som ett stort svart hål, ett hål och en plats som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån dig.
Vissa nätter vaknar jag halvt skrikandes med bilderna från dig på sjukhuset inprintade på näthinnan, de bilderna kommer aldrig försvinna.
Mina tankar från först gången jag såg dig där kommer jag aldrig glömma, hela mitt huvud verkligen skrek att det var mitt fel alltihop.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv.
Jag älskar dig.
och mormor.. mina tankar går alltid till henne.
Mestadels för att jag är rädd.
Jag måste få säga det här..
Jag hatar henne, på samma gång som jag älskar henne mer än någonting annat. Så sjukt wired.
Jag hatar henne för att det känns som att det är hennes fel att jag inte har min älskade morfar här längre, att det är hennes fel att han är död.
Men på samma gång blir jag arg på mig själv när jag tänker så, för det är ju inte hennes fel, hon kan ju inte hjälpa.
Ibland hatar jag henne pga Ture.
Att hon har gått vidare men inte jag.
Varje gång hon pussar honom sjunker mitt hjärta en bit ner, det gör så ont. I mitt huvud så är det bara så fel :(
Men samtidigt så älskar jag henne mer än någonting annat.
Samtidigt är jag rädd att förlora henne.
Jag har hela tiden henne någonstans i bakhuvudet, tankarna.
Om jag förlorar henne med så vet jag inte vad jag gör.
På något sätt så är känslorna för mormor något extremt splittade.
Jag vill hjälpa henne men jag klarar inte av det.
Jag vill att hon ska ha det bra.
Jag vill verkligen.
För det första så har betett mig som en jävla idiot ikväll, vet inte vad det är för fel.
Det har varit sjukt mycket på sista tiden och tillslut kom allt på samma gång.
Jag antar att det är sånt man får ta ><
För det andra så låg jag och kolla på film och kom helt plötsligt att tänka på mormor och morfar.
Min älskade morfar, min morfar.
Jag saknar honom något innerligt mycket.
Det är än idag svårt att inse att han är borta.
Jag kan verkligen inte förstå ibland.
Vissa nätter vaknar jag upp av att jag har gråtit, vissa nätter vaknar jag upp med en extremt stark känslan av att du fortfarande är kvar.
Vissa nätter känns det som att du sitter på sängkanten och vakar över mig.
Men vissa nätter, som den här är allting tomt.
Som ett stort svart hål, ett hål och en plats som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån dig.
Vissa nätter vaknar jag halvt skrikandes med bilderna från dig på sjukhuset inprintade på näthinnan, de bilderna kommer aldrig försvinna.
Mina tankar från först gången jag såg dig där kommer jag aldrig glömma, hela mitt huvud verkligen skrek att det var mitt fel alltihop.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv.
Jag älskar dig.
och mormor.. mina tankar går alltid till henne.
Mestadels för att jag är rädd.
Jag måste få säga det här..
Jag hatar henne, på samma gång som jag älskar henne mer än någonting annat. Så sjukt wired.
Jag hatar henne för att det känns som att det är hennes fel att jag inte har min älskade morfar här längre, att det är hennes fel att han är död.
Men på samma gång blir jag arg på mig själv när jag tänker så, för det är ju inte hennes fel, hon kan ju inte hjälpa.
Ibland hatar jag henne pga Ture.
Att hon har gått vidare men inte jag.
Varje gång hon pussar honom sjunker mitt hjärta en bit ner, det gör så ont. I mitt huvud så är det bara så fel :(
Men samtidigt så älskar jag henne mer än någonting annat.
Samtidigt är jag rädd att förlora henne.
Jag har hela tiden henne någonstans i bakhuvudet, tankarna.
Om jag förlorar henne med så vet jag inte vad jag gör.
På något sätt så är känslorna för mormor något extremt splittade.
Jag vill hjälpa henne men jag klarar inte av det.
Jag vill att hon ska ha det bra.
Jag vill verkligen.
äventyrare (:
Livet är en spännande resa, du gör många äventyr.
Man blir sårad, lämnad och övergiven.
Man får ta mycket stryk, men det är i de lägerna det är som viktigast att du inte glömmer bort allt det bra.
Jag har många gånger trott att jag sett slutet, att det aldrig ska bli bra igen.
Men det är då, precis i sista sekund som jag har insett vad som är viktigast i livet.
Mina vänner och min familj.
Dom ar alltid funnits för mig, vilket jag är väldigt glad för idag.
Jag älskar er.
Glöm aldrig bort era vänner.
Jag har tappat bort många vänner på sista tiden. För att jag tagit dom för givna.
Jag har trott att dom alltid ska finnas där, att jag är den enda.
Jag glömde av många av mina andra människor i min närhet, det erkänner jag.
Att jag ibland trodde att jag själv var "störst, bäst och vackrast".
Jag glömde av alla dom andra, vilket jag ångrar väldigt mycket.
Jag vet inte vad som hände men något blev fel för mig...
Förlåt!
Ni vet att jag älskar er innerst inne <3
Man blir sårad, lämnad och övergiven.
Man får ta mycket stryk, men det är i de lägerna det är som viktigast att du inte glömmer bort allt det bra.
Jag har många gånger trott att jag sett slutet, att det aldrig ska bli bra igen.
Men det är då, precis i sista sekund som jag har insett vad som är viktigast i livet.
Mina vänner och min familj.
Dom ar alltid funnits för mig, vilket jag är väldigt glad för idag.
Jag älskar er.
Glöm aldrig bort era vänner.
Jag har tappat bort många vänner på sista tiden. För att jag tagit dom för givna.
Jag har trott att dom alltid ska finnas där, att jag är den enda.
Jag glömde av många av mina andra människor i min närhet, det erkänner jag.
Att jag ibland trodde att jag själv var "störst, bäst och vackrast".
Jag glömde av alla dom andra, vilket jag ångrar väldigt mycket.
Jag vet inte vad som hände men något blev fel för mig...
Förlåt!
Ni vet att jag älskar er innerst inne <3
Under livet lär man sig många saker,
man går igenom många äventyr.
Ett av mina var med dig.
Det var det bästasämsta jag någonsing gjort.
Jag lärde mig en läxa och fick underbara erfareneter.
Jag gråter inte längre över att jag inte längre har dig utan jag ler för de stunderna vi hade.
För jag lärde mig en massa nytt på både gott och ont.
Så ja, tack för våran tid, nu är det nästa persorn att få nya upplevelser med dig.
Så nu ger jag mig ut på ett nytt äventyr i livet och du ditt.
Vi går skiljda vägar men möts nog igen (:
Hejhej Uddevalla
Bye Bye Stockholm,
Hej Hej Orust!
Japp nu är jag hemma igen.
Känns fakiskt helt okej.
Är trött och har huvudvärk men det löser sig.
Sov hos Michiiälskling, vi somnade vi två tiden typ :P
Kunde verkligen inte sova, vi försökte faktiskt!
Sen ringde klockan tjugo över sex.. *gäsp*
Fast vi somnade om och vaknade fem i, gick upp typ två i..
- nej vi fick inte brottom.
Precis när Michii startat mopeden och kört ut så kom hennes mamma och skulle skjutsa oss xD
Så ja, vi fick skjuts.
Sen var jag ju i Uddevalla och hälsade på i stenbacke idag.
Helt okej (y)
Har saknat alla, saknar stanbacke.
Men, men.. vissa har ju blivit för gammla för det (aa'
Appropå skolan.. shit jag har inte varit så arg på länge.
Det var för mycket.
Så idag har jag gått och varit lite småsur 24/7.
Förlåt, men vissa människor går mig på nerverna!
Jaja, nu släpper vi det.
Jag fick mitt skolkort igår, det är awesome.
Flerkommun, gäller 04:00 - 24:00.
Det är grymt, och det gäller alla dagar i veckan + lov.
Så det är ett helt okej kort (y)
Jaja, nu ska jag och Michii fortsätta vara barnvakter för det är vi grymma på.
Mamma är på möte, pappa jobbar över.
Vi "passar" barnen.
Hitills har vi bara kollat tv, suttit vid datorn och käkat godis (aa'
Men, men.. vi ska som sagt fortsätta med det vi är bäst på.. LATA OSS :D
PUSSHEJ :*
Prinsessa
Har precis varit på filmen "prinsessa".
Så sjukt bra, hade lust att gråta mig igenom hela filmen.
Var så otroligt känslosam osvosv.
Jag kände igen mig så grymt mycket i henne och hennes vardag.
Det var som att man såga sina närmaste år spinna förbi.
Det var hemskt.
Men ändå tänktvärt.
Helt klart en toppfilm, gå och se!
höhö :*
Ja, de sista dagarna i Sthlm blir bara färre och färre, på onsdag åker jag ju.
Soft dag idag, går bara på första lektionen idag sen åker jag hem (aa'
Imorgon är jag "ledig"!
Skitbra!
Ska på förhandsvisningen av PRINSESSA ikväll, först ut och äta med farmor och gustav på Håkans ^^
Igår var vi på jensens böfhus (aa' GLASSBUFÉ FTW! :D
Imorgon blir det väl att gå på stan .. :)
Oh, vet ni vad? Jag ska äntligen få en SVEA väska som jag så lämge velat ha, för jag kommer behöva en väska där både dator och böcker få plats (aa'
Så ja, SVEA väska till mig.
På onsdag kommer jag som sagt hem.
Pappa kommer och hämtar sakerna vid tåget sen åker han igen.
Köpa fritidskort i Göteborg och sen åka hem med ÄlsklingsMichii som kommer och möter mig <3
Åker 7 bussen antagligen så kom och umgås i stan <3333
Jaja, nu ska jag åka till skolan om en stund, börjar 11:50.
PUSSHEJ :*
Soft dag idag, går bara på första lektionen idag sen åker jag hem (aa'
Imorgon är jag "ledig"!
Skitbra!
Ska på förhandsvisningen av PRINSESSA ikväll, först ut och äta med farmor och gustav på Håkans ^^
Igår var vi på jensens böfhus (aa' GLASSBUFÉ FTW! :D
Imorgon blir det väl att gå på stan .. :)
Oh, vet ni vad? Jag ska äntligen få en SVEA väska som jag så lämge velat ha, för jag kommer behöva en väska där både dator och böcker få plats (aa'
Så ja, SVEA väska till mig.
På onsdag kommer jag som sagt hem.
Pappa kommer och hämtar sakerna vid tåget sen åker han igen.
Köpa fritidskort i Göteborg och sen åka hem med ÄlsklingsMichii som kommer och möter mig <3
Åker 7 bussen antagligen så kom och umgås i stan <3333
Jaja, nu ska jag åka till skolan om en stund, börjar 11:50.
PUSSHEJ :*
Jag kommer hem igen
ja så är det.
Jag kommer att flytta hem igen, redan på onsdag.
Känns rätt okej ändå, längtar hem.
Men ja, den riktiga anledningen är att skolan i Sthlm suger, helt ärligt, den suger.
Den är oorganiserad och bökig, ingen riktig ordning på någonting och sen går det rykten om att dom hotas av konkurs, vet dock inte rikgtigt hur det är med den delen man iallafall.
Sen fick jag ett samtal från intagningsnämnden då dom berättade att jag kommit in på SP med internationell inrikting på folkuniversitetet i Trollhättan.
Helt plötsligt blev allting väldigt jobbigt.
Jag var tvungen att överväga. Vad var viktigast?
Skulle jag stanna i Stockholm och försöka hantera metapontum eller skulle jag packa ihop min dröm och åka hem och samtidigt satsa på studierna?
Efter många om och men, efter många telefonsamtal så kom jag fram till en sak.
Jag flttar hem.
Jag måste få en ordentlig utbildnind vilket jag tror kommer bli bättre i Thn där man även får chanser till utlandsstudier osv.
Sen så saknar jag mina vänner något sjukt mycket, speciellt Michii.
Jag behöver alla dom för att livet ska funka.
Därför tror jag att detta är det rätta beslutet, vilket jag verkligen hoppas på.
Det finns ingen återvändo nu.
Men nu kan jag iallafall i framtiden se tillbaka och ändå veta och stolt säga att jag försökte iallafall.
Och det är jag glad över, jag gjorde ett försök.
Men jag insåg också vad som var bäst.
Så nu kommer Bella hem.
Någon gång på Onsdag kommer jag hem, sover hos Michii och åker med till Uddevalla på Torsdag.
Kommer bli kul att träffa alla igen :D <3
Alla i Uddevalla, bryggan på Torsdag!
Nu ska jag fortsätta slappa ;D
PUSSHEJ :*
Jag kommer att flytta hem igen, redan på onsdag.
Känns rätt okej ändå, längtar hem.
Men ja, den riktiga anledningen är att skolan i Sthlm suger, helt ärligt, den suger.
Den är oorganiserad och bökig, ingen riktig ordning på någonting och sen går det rykten om att dom hotas av konkurs, vet dock inte rikgtigt hur det är med den delen man iallafall.
Sen fick jag ett samtal från intagningsnämnden då dom berättade att jag kommit in på SP med internationell inrikting på folkuniversitetet i Trollhättan.
Helt plötsligt blev allting väldigt jobbigt.
Jag var tvungen att överväga. Vad var viktigast?
Skulle jag stanna i Stockholm och försöka hantera metapontum eller skulle jag packa ihop min dröm och åka hem och samtidigt satsa på studierna?
Efter många om och men, efter många telefonsamtal så kom jag fram till en sak.
Jag flttar hem.
Jag måste få en ordentlig utbildnind vilket jag tror kommer bli bättre i Thn där man även får chanser till utlandsstudier osv.
Sen så saknar jag mina vänner något sjukt mycket, speciellt Michii.
Jag behöver alla dom för att livet ska funka.
Därför tror jag att detta är det rätta beslutet, vilket jag verkligen hoppas på.
Det finns ingen återvändo nu.
Men nu kan jag iallafall i framtiden se tillbaka och ändå veta och stolt säga att jag försökte iallafall.
Och det är jag glad över, jag gjorde ett försök.
Men jag insåg också vad som var bäst.
Så nu kommer Bella hem.
Någon gång på Onsdag kommer jag hem, sover hos Michii och åker med till Uddevalla på Torsdag.
Kommer bli kul att träffa alla igen :D <3
Alla i Uddevalla, bryggan på Torsdag!
Nu ska jag fortsätta slappa ;D
PUSSHEJ :*
Fujifilm fotobok :D
Ja som ni flesta vet så har jag typ sedan 700 år tillbaka velat ha en fotobok som hon kan lägga in massa fina bilder i, men en människa som lever på studiebidrag kan inte köpa sig en finfin fotobok, men nu har Bella fått chansen :*
Så ja för er som inte vet.
- En fotobok är en bild som man lägger in bilder i och skriver olika bildtexter i.
En perfekt present eller bara kul att förvara dina egna minnen i!
Ja på fujifilm kan man designa sin egen fotobok, det finns massvis med mallar, förger och layouter som man kan välja helt fritt mellan!
Så ja, vad väntar ni på?
BESÖK DERAS HEMSIDA:
www.fujidirekt.se/fotobok
Så ja för er som inte vet.
- En fotobok är en bild som man lägger in bilder i och skriver olika bildtexter i.
En perfekt present eller bara kul att förvara dina egna minnen i!
Ja på fujifilm kan man designa sin egen fotobok, det finns massvis med mallar, förger och layouter som man kan välja helt fritt mellan!
Så ja, vad väntar ni på?
BESÖK DERAS HEMSIDA:
www.fujidirekt.se/fotobok
Ska jag ge upp och åka hem?
Ja det är den stora frågan.
Just nu är jag sjukt förvirrad och vet inte vad jag ska göra.
Jag fick veta att jag kommit in på folkuniversitetet i thn på den linjen jag ville gå.
Helvete det här är sjukt.
Varför kunde jag inte få veta detta innan jag flyttade hit?
Det här är inte bra, det här är inte okej.
Klart jag längtar hem, klart jag saknar mina vänner, klart det skulle vara skönt att komma hem.
Men på ett sätt så vill jag stanna här.
På ett sätt så vill jag det. Jag har börjat få vänner, jag har fått ett eget rum osvosv.
Hemma kommer det bli precis som vanligt, jag kommer få bo med familjen, det vet jag inte om jag orkar.
Eller klart jag orkar det var inte så jag menade men jag vill ju bo ensam, jag var ju på G nu.
Det här är ju min barndomsdröm, det är det här jag har velat sen jag första gången var här.
Min dröm har gått i uppfyllelse, ska jag nu bara ge upp och åka hem? ;__;
Hjälp mig, vad ska jag göra?
Just nu är jag sjukt förvirrad och vet inte vad jag ska göra.
Jag fick veta att jag kommit in på folkuniversitetet i thn på den linjen jag ville gå.
Helvete det här är sjukt.
Varför kunde jag inte få veta detta innan jag flyttade hit?
Det här är inte bra, det här är inte okej.
Klart jag längtar hem, klart jag saknar mina vänner, klart det skulle vara skönt att komma hem.
Men på ett sätt så vill jag stanna här.
På ett sätt så vill jag det. Jag har börjat få vänner, jag har fått ett eget rum osvosv.
Hemma kommer det bli precis som vanligt, jag kommer få bo med familjen, det vet jag inte om jag orkar.
Eller klart jag orkar det var inte så jag menade men jag vill ju bo ensam, jag var ju på G nu.
Det här är ju min barndomsdröm, det är det här jag har velat sen jag första gången var här.
Min dröm har gått i uppfyllelse, ska jag nu bara ge upp och åka hem? ;__;
Hjälp mig, vad ska jag göra?
chacha :)
Bella börjar fatta Stockholm.
Bella hoppas på att få sin lön imorgon.
Då blir det IKEA på fredag för att handla saker inför flytten (aa'
- åh jag kanske ska säga det med, den 15/9 flyttar jag till Vallentuna.
Ett rum i en villa med stor fet balkong, det är grymt.
Mannen och kvinnan som bor i hemmet är typ aldrig hemma heller (y)
Kommer nog bli helt okej.
Imorgon är lång dag i skolan, kommer bli segt -.-'
Dubbelpass Naturkunskap på morgonen, Matte, Svenska och Idrott efter lunch -.-'
Ny kille i klassen med Martin, han verkar vara helt okej (y)
Matteläxa, shitman jag orkar inte.
Men, men ska kämpa på så gott det går (:
<3
PUSSHEJ :*
jag orkar inte -.-'
gaaah.. det här funkar inte.
Jag kan inte skriva vad det handlar om då de flesta inte borde veta om det här alls, jag har ju glömt. Eller hur?
Det är ju det ni tror och det ska ni få fortsätta tro.
Det är bäst så.
Men innerst inne så går allting åt helvete.
Jag flyttade hit för att få glömma, för att få börja om på nytt.
Men ingenting har blivit bättre, bara sämre.
Minnena tar mig hårdare nu, nu när jag vet att det verkligen är borta för alltid, nu när jag vet att ni är så långt borta.
Allting är över.
Jag har övergett alla mina vänner, allt som jag någonsin har trott på, det har jag bara lämnat.
framför allt. Jag lämnade "den".
En del av er vet vem "den" är men jag nämner inte "den" vid namn av personliga skäl.
Helvete, jag trodde att allting skulle bli så mycket bättre.
Jag trodde att jag kunde strarta ett nytt liv och bara glömma genom att packa mina väskor och bara dra.
Genom att komma så långt bort jag bara kunde, genom att bara försvinna.
Jag trodde att minnerna skulle försvinna, att drömmarna skulle låta mig vara.
Men hur dum få man bli egentligen?
Att jag ens kunde tro något sådant.
Man kan inte fly från sina problem.
Men för några sekunder trodde jag att jag kunde det.
Men ingenting har blivit bättre.
Jag lämnade min familja, mina vänner - alla som jag älskar.
Och för vad?
För en skola som jag antagligen inte ens kommer klara en månad på (eller det känns så just nu iaf -.-') och för en stad, där jag blev mer ensam än någon annan gång i hela mitt liv.
Här har jag ju inga vänner, jag har ingen familj. Jag har ingenting.
Hur fan kunde jag bli såhär dum?
Jag längtar hem, just nu vill jag bara hem.
Men jag vill ju klara av den här skolan, den är ju jättebra men det är svårt.
Jag har knappt klarat första veckan.
Men jag ska försöka, för mammas skull.
Hon har verkligen hjälpt mig, utan henne hade jag aldrig kommit hit.
Men det känns tungt, jobbigt.
Men..
Jag försöker.
Jag lovar.
Jag kan inte skriva vad det handlar om då de flesta inte borde veta om det här alls, jag har ju glömt. Eller hur?
Det är ju det ni tror och det ska ni få fortsätta tro.
Det är bäst så.
Men innerst inne så går allting åt helvete.
Jag flyttade hit för att få glömma, för att få börja om på nytt.
Men ingenting har blivit bättre, bara sämre.
Minnena tar mig hårdare nu, nu när jag vet att det verkligen är borta för alltid, nu när jag vet att ni är så långt borta.
Allting är över.
Jag har övergett alla mina vänner, allt som jag någonsin har trott på, det har jag bara lämnat.
framför allt. Jag lämnade "den".
En del av er vet vem "den" är men jag nämner inte "den" vid namn av personliga skäl.
Helvete, jag trodde att allting skulle bli så mycket bättre.
Jag trodde att jag kunde strarta ett nytt liv och bara glömma genom att packa mina väskor och bara dra.
Genom att komma så långt bort jag bara kunde, genom att bara försvinna.
Jag trodde att minnerna skulle försvinna, att drömmarna skulle låta mig vara.
Men hur dum få man bli egentligen?
Att jag ens kunde tro något sådant.
Man kan inte fly från sina problem.
Men för några sekunder trodde jag att jag kunde det.
Men ingenting har blivit bättre.
Jag lämnade min familja, mina vänner - alla som jag älskar.
Och för vad?
För en skola som jag antagligen inte ens kommer klara en månad på (eller det känns så just nu iaf -.-') och för en stad, där jag blev mer ensam än någon annan gång i hela mitt liv.
Här har jag ju inga vänner, jag har ingen familj. Jag har ingenting.
Hur fan kunde jag bli såhär dum?
Jag längtar hem, just nu vill jag bara hem.
Men jag vill ju klara av den här skolan, den är ju jättebra men det är svårt.
Jag har knappt klarat första veckan.
Men jag ska försöka, för mammas skull.
Hon har verkligen hjälpt mig, utan henne hade jag aldrig kommit hit.
Men det känns tungt, jobbigt.
Men..
Jag försöker.
Jag lovar.
- jag saknar dig.
Morfar, jag saknar dig något så enormt.
jag saknar dig så det gör ont.
Du var så otroligt bäst.
Jag ångrar fortfarande att jag inte tog vara på tiden med dig mer än vad jag gjorde.
Jag ångrar att jag aldrig berättade hur mycket du verkligen betydde för mig.
Jag älskar dig.
Snälla, vaka över mamma, hjälp henne.
Hon behöver dig nu mer än någonsin.
Var vid hennes sida, var hennes skyddsängel.
Vaka över henne, hjälp henne med hennes beslut.
Jag önskar jag kunde vara där hemma och hjälpa till, vara vid hennes sida.
Men nu ber jag dig, håll ett öga över henne.
Se till att hon gör det som är bäst för dom.
Jag älskar henne.
Helvete..
Att flytta var nog något av det värsta jag någonsin gjort.
Eller nej, det var det bästa.
Eller jag vet inte.
Det var bra, det var det verkligen.
Fast jag saknar vännerna.
Fast jag har verkligen fått veta vilka som är mina riktiga vänner och inte.
För vissa människor där hemma så är det som att jag inte existerar längre.
Jag betyder ingenting.
För vissa.
Vissa har förträngt, lägger ingen vikt på mig alls längre, som att det inte var värt det.
Men tro det eller ej, men jag har faktiskt också känslor, jag bryr mig faktiskt med.
Jag vet att jag sitter fucking 60 mil ifrån er, jag vet att jag inte kommer vara hemma så ofta men jag finns faktiskt fortfarande.
Jag är inte död.
Jag kommer hem igen, och då kan jag lova att ni inte finns för mig.
Om det inte passar sig att bry sig nu så gör det verkligen inte det när jag är hemma heller.
Jag blir så äckligt trött på vissa människor.
Att ni ens orkar liksom.
Ni är så grymt patetiska, förlåt men det är faktiskt sant.
Man kan inte bara bry sig när det passar.
Det är ju nu jag behöver er som mest, men vissa verkar inte ha förstått det.
Jag menar inte att all uppmärksamhet borde ges till mig osvosv jag menar bara att man kan faktiskt höra av sig ibland, man kan faktiskt fortsätta precis som i vanliga fall.
Men för vissa funkar det tydligen inte så.
Men det är bra, nu vet jag var ni står.
Förlåt, men idag är jag arg.
Eller nej, det var det bästa.
Eller jag vet inte.
Det var bra, det var det verkligen.
Fast jag saknar vännerna.
Fast jag har verkligen fått veta vilka som är mina riktiga vänner och inte.
För vissa människor där hemma så är det som att jag inte existerar längre.
Jag betyder ingenting.
För vissa.
Vissa har förträngt, lägger ingen vikt på mig alls längre, som att det inte var värt det.
Men tro det eller ej, men jag har faktiskt också känslor, jag bryr mig faktiskt med.
Jag vet att jag sitter fucking 60 mil ifrån er, jag vet att jag inte kommer vara hemma så ofta men jag finns faktiskt fortfarande.
Jag är inte död.
Jag kommer hem igen, och då kan jag lova att ni inte finns för mig.
Om det inte passar sig att bry sig nu så gör det verkligen inte det när jag är hemma heller.
Jag blir så äckligt trött på vissa människor.
Att ni ens orkar liksom.
Ni är så grymt patetiska, förlåt men det är faktiskt sant.
Man kan inte bara bry sig när det passar.
Det är ju nu jag behöver er som mest, men vissa verkar inte ha förstått det.
Jag menar inte att all uppmärksamhet borde ges till mig osvosv jag menar bara att man kan faktiskt höra av sig ibland, man kan faktiskt fortsätta precis som i vanliga fall.
Men för vissa funkar det tydligen inte så.
Men det är bra, nu vet jag var ni står.
Förlåt, men idag är jag arg.
utmattad.
jag mår inte bra.
Är väl en blandning av lite allt möjligt.
Har huvudvärk, mår illa, är allmänt trött/hängig.
Jaja, det går väl över.
jag saknar alla mina vänner och min familj.
höstlovet <3
Nu ska jag typ sova en stund.
PUSSHEJ :*
Är väl en blandning av lite allt möjligt.
Har huvudvärk, mår illa, är allmänt trött/hängig.
Jaja, det går väl över.
jag saknar alla mina vänner och min familj.
höstlovet <3
Nu ska jag typ sova en stund.
PUSSHEJ :*
jag saknar dig.
Michii, min älskade änglasyster.
Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går.
Jag saknar dig så det gör ont.
Jag sakanr dig så mycket så ibland känns det som att jag ska gå sönder.
Michii, utan dig är inte livet desamma.
Jag tänker på oss två och gråter.
Alla våra underbara minnen tillsammans.. Men jag vet att vi kommer få många fler.
Det är bara det att känslan av att veta att du är så långt bort gör så otroligt ont.
Jag saknar alla våra dagar tillsammans, dagarna som var så sjuka.
Vi gjorde så många konstiga saker, men det kommer hända igen.
Men känslan av att vara ensam gör mer ont än någonting annat.
Jag vill känna känlan att jag har dig nära.
Jag saknar dig så otroligt mycket älskling.
Utan dig är jag ingenting, det vet du.
Oavsett vad som händer så kommer det vara du och jag?
även om vi bråkar, kommer du stanna?
Michii, jag älskar dig, det är du som gör mig till den jag är.
Det är du och bara du.
Jag älskar dig.
Lämna mig aldrig älskade änglasyster! <3
Det är svårare än vad ni någonsin kan tänka er..
Goodbye my lover.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.
Det är så grymt mycket svårare än vad ni någonsin kan tänka er.
Att bara packa ihop sitt liv och flytta till en stad 60 mil bort.
Att ta dom där kliven på tåget, med vetskapen om att du lämnar alla som älskar dig.
Vetskapen om att du inte känner någon dit du ska komma, att du är ensam. Den gör ont.
Har suttit på balkongen ett bra tag nu, druckit te, lyssnat på deppmusik och gråtit.
Man blir galen utan vänner.
Jag lovar, testa aldrig.
Jag saknar min änglasyster mest av allt, livet är inte desamma utan henne.
Även om vi inte umgicks så jättemycket när jag bodde där nere nu för tiden så visste man ändå att hon inte var så långt borta och att man alltid kunde åka dit om det var någonting som hände eller om man bara behövde henne.
Nu är det så grymt långt bort.
Avståndet tog min älskade änglasyster ifrån mig <'3
Michii, utan dig är jag ingenting, det vet du.
Vi har våra upp och ner gångar men vi håller ändå alltid ihop.
"Den här går ut till den syster som jag älskar utav hela mitt hjärta, och hela min själ.
Det har varit lite struligt mellan oss, jag vet inte riktigt vad jag ska säga,
jag låter låten tala för sig själv! Du anar inte hur mycket jag gråtit över det här,
du anar inte hur ont det gör i hjärtat, jag börjar gråta nu som en jävla fjant.
Lyssna bara på versen okej ?! Vi pratar inte om det hära efter, eller nått sånt,
jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig"
Livet utan dig är värre än vad du någonsin kommer kunna föreställa dig för jag plagas dag och natt av våra minnen, av känslan att inte ha dig till hands på samma sätt som förut.
Michii, jag saknar dig.
Michii, jag älskar dig <3
Älskade vänner livet är inte lätt utan er.
Det var ju ni som gjorde mina dagar och de vet ni! <3
jag älskar er <3
Utan er är jag ingenting!
Det här var 1000 gånger svårare än vad jag någonsin kunnat ana.
Goodbye my friend.
You have been the one.
You have been the one for me.
Det är så grymt mycket svårare än vad ni någonsin kan tänka er.
Att bara packa ihop sitt liv och flytta till en stad 60 mil bort.
Att ta dom där kliven på tåget, med vetskapen om att du lämnar alla som älskar dig.
Vetskapen om att du inte känner någon dit du ska komma, att du är ensam. Den gör ont.
Har suttit på balkongen ett bra tag nu, druckit te, lyssnat på deppmusik och gråtit.
Man blir galen utan vänner.
Jag lovar, testa aldrig.
Jag saknar min änglasyster mest av allt, livet är inte desamma utan henne.
Även om vi inte umgicks så jättemycket när jag bodde där nere nu för tiden så visste man ändå att hon inte var så långt borta och att man alltid kunde åka dit om det var någonting som hände eller om man bara behövde henne.
Nu är det så grymt långt bort.
Avståndet tog min älskade änglasyster ifrån mig <'3
Michii, utan dig är jag ingenting, det vet du.
Vi har våra upp och ner gångar men vi håller ändå alltid ihop.
"Den här går ut till den syster som jag älskar utav hela mitt hjärta, och hela min själ.
Det har varit lite struligt mellan oss, jag vet inte riktigt vad jag ska säga,
jag låter låten tala för sig själv! Du anar inte hur mycket jag gråtit över det här,
du anar inte hur ont det gör i hjärtat, jag börjar gråta nu som en jävla fjant.
Lyssna bara på versen okej ?! Vi pratar inte om det hära efter, eller nått sånt,
jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig"
Livet utan dig är värre än vad du någonsin kommer kunna föreställa dig för jag plagas dag och natt av våra minnen, av känslan att inte ha dig till hands på samma sätt som förut.
Michii, jag saknar dig.
Michii, jag älskar dig <3
Älskade vänner livet är inte lätt utan er.
Det var ju ni som gjorde mina dagar och de vet ni! <3
jag älskar er <3
Utan er är jag ingenting!
Det här var 1000 gånger svårare än vad jag någonsin kunnat ana.
